Fortsättning följer

Välkommen till mig!
Här kan du läsa om min senaste bok och hitta information om mina tidigare böcker.

FORTSÄTTNING FÖLJER – episod 60+ är min senaste bok. Boken är skriven för den som funderar på att gå i pension eller som redan har gjort det. Hur ser det nya livet ut? Vilka tankar och känslor styr i den nya friheten? Hur navigerar de nya pensionärerna mellan sina drömmar och verklighetens behov?

Själv vaknade jag en fredagsmorgon med insikten att även jag ska bli pensionär. Det hade jag inte haft en tanke på. Inte jag. Inte jag som kände mig som 35. Jag ville absolut inte bli pensionär. Men arbetskamrater och vänner runt mig hade börjat gå i pension och någon ställde frågan även till mig. När skulle jag?
Jag greps av panik.
Jag fick hjärtklappning, sov dåligt och blev nervös. Jag ville vägra och förneka. Jag tänkte att det där med pension faktiskt inte gäller mig överhuvudtaget. Jag gick in i en ny trotsålder.

En rad intervjupersoner mellan 57 och 78 guidar oss genom sina intressanta och upplevelserika liv. Några fortsätter jobba medan andra älskar att vara befriade från jobb. Åter andra njuter av barnbarnen. Många utvecklar dolda talanger eller ger sig ut på nya äventyr. Aktuella faktatexter om pengar, hälsa och ny forskning inspirerar. Jag berättar också om mina egna tankar och känslor inför inträdet i den nya verkligheten.

Humor och allvar möts. Eller som en av intervjupersonerna säger: ”Allt kan hända en pensionär.”

Ge FORTSÄTTNING FÖLJER i födelsedagspresent till alla 60-plussare. Läs den om du är arbetskamrat med en 60-plusssare. Och om du är vuxet barn till en 60-plussare och undrar vad som rör sig i huvudet på dina föräldrar – FORTSÄTTNING FÖLJER sätter dig på spåret.

Midsommarafton 2013 rekommenderar DN fem böcker för sommarläsning. FORTSÄTTNING FÖLJER är en av de fem.

 

Om Fortsättning följer på Inga-Lill Mosanders bästa-lista i Aftonbladet 27 april:

”Fyrtiotalisternas intåg i pensionsåldern
har öppnat en helt ny marknad. Plötsligt
kommer det filmer, teaterpjäser, tidningar,
resor och böcker, som vänder sig till denna
högljudda, månghövdade grupp. Men det är
inte så lätt att från en dag till en annan stå
med en vit almanacka.
En bok om pengar, hälsa, senaste forskningsrönen
och intervjuer med en rad
människor som berättar hur de handskas
med sin nya livssituation.”

Ett mejl från en läsare gjorde mig särskilt glad

Lotta, din bok! Att blanda Lotta, dina reflexioner, ditt mod att skriva som det är tillsammans med så mycket mänsklighet, så många berättelser, så mycket av annat än den alltför vanliga ytan som bara ger förvridna spegelbilder av verkligheten. Förutom kunskap och information om områden som definitivt inte är så kända av läkarna som de borde vara. Så riktigt på riktigt, din bok är en varm berörande lättläst bok.

Ytterligare ett mejl

Flera av dina intervjupersoner har haft det svårt i livet men har lyckats gå vidare och verkar så positiva. Har du inte mött några som fastnat helt i sina svårigheter? Supit ner sig eller blivit totalt passiv?

Svar: Jo, en och annan så olycklig person har jag förstås träffat. Men jag tyckte inte att det var den sortens svåra problem som den här boken skulle handla om. Å ena sidan ville jag absolut inte skriva en tvångsoptimistisk bok som förnekar svårigheter, å andra sidan ville jag inte heller ljuga om att livet innebär svårigheter för de allra flesta av oss.

FASCINERANDE MÖTEN i boken

Fem syskon, fem liv

Rolf, Björn, Kerstin, Åsa och Eva växte upp tillsammans på landsbygden i Ångermanland. Med gemensam bakgrund utvecklade sig deras liv olika. Nu är alla utom en pensionärer och de berättar om sina liv.

Fem syskon, fem liv Rolf, Björn, Kerstin, Åsa och Eva växte upp tillsammans på landsbygden i Ångermanland. Med gemensam bakgrund utvecklade sig deras liv olika. Nu är alla utom en pensionärer och de berättar om sina liv.

Rolf och Björn Skoglund

Marianne mötte kärleken
Bland dryga tjugotalet intervjupersoner som generöst delar med sig av sina tankar i boken möter du Marianne Grönlund. Marianne berättar om hur hon mötte sin nya kärlek Peter på nätet och hur de planerar för en gemensam framtid som pensionärer.

Marianne Grönlund
Marianne Grönlund

Björn jobbar vidare
Björn Enqvist är psykoterapeut och en skarp iakttagare av vår tids värderingar. Han menar att det på många svenska arbetsplatser borde finnas en skylt som säger ”OBS här pågår missbruk av livet”. Nu fortsätter han som pensionär att jobba i sin egen firma utifrån sina egna värderingar. Självrespekt och värdighet är två av hans ledord.

Björn E
Björn Enqvist

Kristina kokar soppa på en spik
Kristina Alfonsius beskriver sig om en typisk ”ska bara-kvinna” som körde slut på sig själv som sjuksköterska och blev sjukpensionerad. Nu är hon ålderspensionär och har lärt sig att jaga extrapriser och att koka soppa på en spik.

Kristina
Kristina Alfonsius

Marie-Jeanne fick panik
Marie-Jeanne Provost-Ramberg fick panik när hon insåg att hon är på väg att bli pensionär. Hon vill inte förknippas med ordet pensionär och hon vill aldrig sluta jobba helt och hållet. Hon undervisar i franska och hennes liv är fullt av konst och kultur. Och hon vill inte flytta tillbaka till Frankrike efter 40 år i Sverige.

Marie-Jeanne
Marie-Jeanne Provost-Ramberg

Ali började jobba när han var sex
Mohammad Ali Al Kazmi driver ett serviceföretag med bland annat skrädderi och kemtvätt. Ali började jobba i Irak när han var sex år. Han fick en specialsymaskin när han var åtta. Han är utbildad geolog, men efter flytten till Sverige insåg han att han inte skulle få ett jobb som geolog här. Nu jämför han sin 95-åriga pappas liv i Teheran med svenska åldringars.

Ali

Mohammad Ali Al Kazmi

 

REAKTIONER från läsare

TACK för en viktig, trösterik, finstämd och härlig bok! Har sträckläst den med bara några korta pauser. Nu tror jag att det ska gå lättare att passera 60 och 65, om man får leva vill säga. Det här är en perfekt present till många vänner.
Skriv mera!
Hälsar Maja, 59 år, som har ett krävande och roligt jobb, men som tidvis är så trött att jag vill sluta imorgon eller riskerar falla död ner i hjärtflimmer. Och andra dagar tänker ”vad blir kvar av mig” när inte jobbet finns.

 

Maria i Värmland skriver

Hu Lotta

Din bok har skakat om mig rejält märker jag.
Jag känner varje steg nu. Varje kroppsdel. Uppmärksamhet ja.
Och öronen och magen som inte får plats. Och taket som måste repareras. Jag kommer att få det tufft. Men jag tänker inte vänta!! Jag tar och ansöker om pensionen. (”Ta pengarna och stick!!!”)(WAllen)(se den filmen och få ett skratt

Annars får jag väl inte en blund i ögonen efter två om nätterna på sex år. Nu är det deklarationsdags också. Vilken otrolig sak detta är – att alla människor i hela landet hela västvärlden klarar av att deklarera och hålla reda på sin pension. Det som slår mig i efterhand att det inte finns någon enda i din bok som är lika bakom flötet som jag. Ingen som havererar. Är jag verkligen så ensam? Finns det inte någon som är totalt renons på ordning i sitt liv, mer än jag och de som är inkompetenta och utslagna. Är jag på gränsen till haverit?

Så går mina tankar. Jag vill verkligen inte ha något umgänge, middagar och tider att passa. jag vill inte resa till Provence. Inte alls! Smeker min hund min katt och bäddar rent och har fullt sjå. Men din bok är ju så himla bra – hur hänger detta ihop? En bok som väcker tankar! Ja visst. Men min ångest ökar. Borde inte pensionen vara till för dem som inte orkar allt det där? Borde inte pensionen vara begränsad till att gälla dem som inte kunnat spara i olika bolag och högar. Varför ska just pensionen egentligen vara så bunden till de inbetalningar man gjort? Det gäller ju inte andra förmåner Pensionärerna gnäller som vanligt. Men tänk om det vore behovsprövat istället. Vilka mängder med pengar som blev över. Jag fattar inte det här systemet. Men det har jag aldrig gjort.

Jag känner mig så blåst, så okunnig och hopplös. Det är ingen idé att ens försöka förstå sig på verkligheten. Ändå gillar jag din bok, naturligtvis!! Men jag är nog den av dina läsare som inte är så säker på – ja, just nånting. Idag skiner solen och det blåser. En gubbe var hit och bankade fast takplåten igen, provisoriskt. Vad ska jag betala honom? Han har börjat ta ut sin låga pension från 61 ifjol. Jobbar fortsättningsvis. Jag är mer och mer säker på att det är det jag också ska göra. Prognoser hit och dit, staplar och diagram. Det är ju bara gissningar ändå. Otäckt. Om taket ska hålla i hundra år till måste jag reparera det nu. En kostnad på allra minst femtio tusen. Jag önskar att jag visste att jag skulle dö om tio år. Det vore okej för mej. Då kunde jag reparera trappan och taket nu och överlämna allt åt barnen sedan. Trädgården orkar jag inte tänka på. Snart är hela gärdet fullt av hundbajs. Jag plockar runt huset och slänger dem ditut. Hur länge kan man hålla på så tro?

Lotta kommenterar

Först blir jag bekymrad över att du får ångest av att läsa boken. Sen lugnar jag mig och minns all möjlig ångest genom livet som gått över efter bearbetning. Vi kan prata om detta. Gemenskap är det enda som hjälper.